Lyckan, kärleken och meningen med livet

Nu blev det så där igen. Jag börjar att läsa en bok och tror att jag vet vad det är jag läser – och så visar det sig att det inte alls stämmer. Jag hade inte läst eller hört något om Elizabeth Gilberts bok innan jag såg den i bok-bytar-hyllan på jobbet, det enda jag visste var att den blivit film med Julia Roberts i huvudrollen. Omslaget och titeln gjorde att jag drog slutsatsen att det var en chic-lit som jag kunde roa mig med under jullovet. Lite lagom kravlös läsning så där. Av olika anledningar blev den inte läst under jullovet utan jag tog tag i den på väg tillbaka till jobbet igen. En bit in i boken började jag misstänka att den var självbiografisk – vilket jag tyckte var konstigt för det hade jag inte sett någonstans. Hmm, man kanske ska läsa baksidetexten lite noggrannare… ”En intensiv, känslig och underhållande memoar om att finna sig själv…”. Tidigare har jag blivit överraskad trots att jag läst baksidan, nu satte mina egna föreställningar – och fördomar – krokben för mig. Det är alltid lika nyttigt när det händer!

Lyckan, kärleken och meningen med livet är lättläst, men ändå inte. Det har tagit rätt lång tid att läsa den för den har krävt av mig att jag funderar på det Liz går igenom och även relaterar det till mig själv.

Elizabeth, eller Liz som hon kallas, är författare och journalist och lever det perfekta livet med sin make. De har många vänner och hennes arbete ger henne möjlighet att resa och se olika delar av världen. De har ett nytt stort hus och de försöker skaffa barn. Fast Liz vill nog egentligen inte ha några barn, men det är ju sånt man borde vilja så då är det väl lika bra att köra på. Eller?!

Äktenskapet blir till en utdragen och uppslitande skilsmässa, Liz kastar sig in i en ny relation som även den blir till separation och hon blir deprimerad på kuppen. Till slut kommer hon till vägs ände och bestämmer sig för att ägna ett helt år åt att hitta sig själv. Hon bestämmer sig för att tillbringa fyra månader i vardera Italien, Indien och Indonesien. Och det är den resan som boken handlar om.

I Italien äter hon så mycket glass och pasta hon kommer över. Hon träffar nya vänner och går på kurs i italienska. Hennes favoritord blir attraversiamo – nu går vi över.

I Indien bor hon på ett ashram och tränar sig på att meditera och nå fram till Gud. Fast mest av allt tränar hon på att nå fram till sig själv. Och hon får ett nytt smeknamn – Matkassen.

I Indonesien, närmare bestämt på Bali, umgås hon med en medicinman, en balinesisk kvinna och en brasiliansk man – plus en massa andra människor. Hon närmar sig slutet på sin resa och har kommit en lång bit i sitt sökande efter lyckan, kärleken och meningen med livet.

 

Jag tyckte om den här boken och rekommenderar den gärna. Fast jag har svårt att förstå hur dom har lyckats göra en film på en bok som är så okonkret. Det är mycket tankar och funderingar som är nedtecknade och hur filmar man det? Nåja, jag får väl hyra den och se efter .

Den sjätte gudinnan

Ännu en intressant och bra bok av Karin Alfredsson! Det här är den fjärde boken om läkaren Ellen Elg, vad jag tyckte om två av de tidigare kan du läsa här och här.

I Den sjätte gudinnan befinner sig Ellen i Indien. Hon ska, tillsammans med en indisk jurist, utvärdera ett hälso- och juridikprojekt som FN har finansierat i ett av de norra distrikten. Fokus i Den sjätte gudinnan ligger inte alls på Ellen, som det gjort i de tidigare böckerna, utan det är de andra kvinnornas berättelser som bär. Eftersom jag var lite trött på Ellen efter förra boken så gör det mig inget .

Boken är uppdelad i kapitel som vart och ett fokuserar på en av de många kvinnor som figurerar i historien. Det är, förutom Ellen, hennes samarbetspartner Madhu -advokaten som arbetar med mänskliga rättigheter och samtidigt bär på en mängd omedvetna fördomar. Det är tiggerskan Kali som våldtagits av en högkastig man och därefter tvingats att fly från sin by. Det är Amrita som är svårt brännskadad efter ett attentat av hennes make och svärmor. Och så några till. Det är många namn och historier och det är lite rörigt till en början, men efter ett tag  har jag fått grepp om vilka alla är och hur just deras berättelser låter. Det är angeläget och det berör.

Karin Alfredsson inleder även den här boken med orden: Allt viktigt i denna berättelse är sant. Alla likheter med verkligheten är fullkomligt avsiktliga. Att situationen för kvinnorna i Indien ser ut på det här sättet hade jag viss kännedom om. Nu har jag fått veta lite mer och det är ingen upplyftande läsning. Som tur är finns det människor i och utanför Indien – både män och kvinnor – som strävar efter förändring. Det är dock inte gjort i en handvändning och djupt rotade traditioner låter sig inte utrotas så lätt – inte ens hos de som är högutbildade…

 

God fortsättning på det nya året!

Idag är en sån där skön slappardag – hela familjen sov till lunch, nu myser vi på lite olika håll i huset och snart ska vi till finaste svärmor på middag. Nyårskvällen tillbringade vi hos vänner och både vi och barnen hade en mycket trevlig kväll med god mat och mycket skratt.

Även om 2012 smyger igång lite försiktigt idag så har jag en bra känsla inför det här året. Ju äldre jag blir desto duktigare blir jag på att göra saker som jag mår bra av – bara för min skull. Det ska jag fortsätta med i år också, samtidigt som jag ska fortsätta njuta av mitt liv och ta vara på dagarna som kommer. Jag lever ett riktigt ”Svenssonliv” och jag är så sjukt nöjd . Jag behöver inga kickar förutom livet självt och det är rätt skönt att vara trygg i sig själv och på den plats man är. Jag har en underbar man som jag älskar – och som älskar mig – och tre fantastiska barn som håller på att växa upp till självständiga, kloka individer. Jag är mycket stolt över min familj!

Planer för det nya året då…

• Komma igång ytterligare med träning som jag tycker är rolig. Träning för att bli piggare, starkare och gladare. Jag har faktiskt redan börjat iom att jag tecknat medlemskap på ett träningsställe här hemma – och varit där och kört två pass. Bl.a. ett zumba-pass som var så sjukt kul att jag längtar till nästa gång!
• Fortsätta låta bli att äta kolhydrater, i alla fall såna som finns i mjöl, socker, potatis och ris . Jag mår så sjukt mycket bättre av att låta bli det så det är en keeper från 2011.
• Börja min nya tjänst. Det är nu klart att jag kommer att lämna studie- och yrkesvägledarjobbet på skolan och istället arbeta med marknadsföring, extern- och intern information, kvalitetsarbete samt elevregistreringssystemet. Jag ser verkligen fram emot få lära mig nya saker och utvecklas på jobbet – något som jag saknat de senaste åren då jag tycker att arbetet mest gått på rutin. I slutet av februari är det dags .
• Renovera köket. När vi köpte vårt hus för 8,5 år sedan sa vi att det första vi ska göra något åt är köket. Det blev inte riktigt så… Istället har vi tilläggsisolerat, bytt panel, förbättrat taket, bytt alla fönster, byggt ut, renoverat båda badrummen, byggt altaner samt ägnat åt oss ytskikten i alla rum. Nu är det äntligen dags för köket .
• Resa till Rhodos. I och med att svärfar blev sjuk i våras så ställde vi in vår planerade resa till Grekland – en resa som både vi och barnen hade längtat efter länge. Men livet blir ju inte alltid som man tänkt sig så det blev ingen resa. Nu har vi i alla fall bestämt att i sommar åker vi till svärmors väninna på Rhodos – även svärmor ska med . Det ska bli underbart och vi ser verkligen fram emot detta!
• Läsa en massa böcker. 2011 blev det inte fler än 35 böcker lästa, men under långa perioder när svärfar var sjuk hade jag inte ork att läsa. Jag har inte hoppat på några läsutmaningar ännu, men det kanske kommer – det är ett himla kul sätt att bredda sin läsning på .
• Uppskatta vardagen och familjen. Jag ska bli ännu bättre på att njuta av stunden och inte glömma bort att höja blicken och se det vackra omkring mig även när livet springer på i racerfart.

Hur ser planerna för ditt 2012 ut?

Fyrmästarens dotter

När jag läst klart Själakistan, som är Ann Rosmans andra bok om polisen Karin Adler och Marstrand, klickade jag snabbt hem Fyrmästarens dotter från nätbokaffären. Jullovsledig som jag är kunde jag läsa nästan hela dagen igår och i morse blev den utläst .

Eftersom jag gick händelserna i förväg vad gäller Karin Adlers privatliv så blev just de delarna inte så intressanta, men nu förstår jag varför hon lämnade sin sambo Göran. I Själakistan antyds att Sara varit inblandad i fallet med Fyrmästarens dotter, nu vet jag på vilket sätt .

Fyrmästarens dotter tar sin början i ett renoveringsprojekt på ön Hamneskär. De gamla fyrvaktarbostäderna ska rustas upp inför invigningen av ett nytt konferenscenter när de polska arbetarna gör en makaber upptäckt i källaren. En man, uppenbarligen död sedan länge, ligger inmurad där. Arbetsledaren som är stressad över sin deadline för bygget tycker inte att det gör något om mannen blir liggande ett tag till – han har ju redan legat där så länge – men arbetarna ringer anonymt till polisen för de vill att han ska få en ordentlig begravning. Karin Adler får tillsammans med ordpolisen och ”petimetern” Folke fallet på sitt bord. Det blir inte lätt att nysta i händelsen eftersom de har så lite att gå på, en lista över försvunna personer och en vigselring är allt.

Samtidigt söker en adopterad man från Tyskland sina rötter och han hittar dom – i form av sina föräldrar – i Marstrand. Upptäckten är tyvärr inte glädjande utan får fruktansvärda konsekvenser.

Det här är en rapp och lättläst bok. Mycket underhållande. Ann Rosman jämförs med Camilla Läckberg (som jag också läst mycket av), men Rosman är snäppet bättre. Och jag tycker definitivt bättre om Karin Adler än om Erica Hedström .

De ensamma

Håkan Nesser tillhörde mina favoritförfattare tidigare, men det var längesen jag läste något av honom. Nu när jag läst De ensamma kommer jag ihåg varför jag tyckte så mycket om Nessers böcker. Det finns ett fall att lösa, vilket tilltalar mig som gillar kriminalromaner, men historien är lugn, utan blod och nästan utan våld. Språket är rikt och handlingen berör. Det förs även diskussioner om Guds existens (Barbarotti förhandlar ständigt med Vår Herre), vad som är lycka och meningen med livet och hur man hanterar händelser och skeenden i livet som egentligen är helt ohanterbara. Spännande och intressant på många plan .

Handlingen i boken kretsar kring tre unga par i Uppsala i slutet av 60-talet. De umgås intensivt och startar även ett företag ihop. Något händer dock som gör att de sex slutar umgås – och det beror inte bara på att de alla lämnar Uppsala. En tid senare omkommer en av kvinnorna under en skogsutflykt. 35 år senare hittas hennes dåvarande sambo död nedanför samma stup. Slump eller inte? Barbarotti och hans kollega Backman funderar över hur de ska förhålla sig till detta och utredningen leder dom tillbaka till de sex vännerna och deras tid tillsammans. Vad var det som hände som gjorde att kvinnan dog och har det någon koppling till dödsfallet i nutid?

Barbarotti drabbas samtidigt av en personlig kris när hans fru plötsligt får en hjärnblödning. Hans samtal med Vår Herre får en annan dimension och kanske är det dags att sluta köpslå – det är antingen eller som gäller.

 

De ensamma är den fjärde boken om Gunnar Barbarotti. De andra tre – Människa utan hund, En helt annan historia och Berättelse om herr Roos – är även de helt klart läsvärda.

 

De mest sålda pocketböckerna

på Adlibris under året. Grönt har jag läst, rött vill jag läsa. Vilka har du läst/vill du läsa?

 

1. Den farliga leken av Jungstedt, Mari
2. Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonasson, Jonas
3. En dag av Nicholls, David
4. Vårlik av Kallentoft, Mons
5. Sarahs nyckel av Rosnay, Tatiana de
6. I grunden utan skuld av Sten, Viveca
7. Niceville av Stockett, Kathryn
8. Flickan med snö i håret av Schulman, Ninni
9. Pansarhjärta av Nesbø, Jo
10. Tusenskönor av Ohlsson, Kristina
11. Drömmen förde dej vilse av Jansson, Anna
12. Paganinikontraktet av Kepler, Lars
13. Blodläge av Theorin, Johan
14. Vyssan lull av Gerhardsen, Carin
15. Den glömda trädgården av Morton, Kate
16. En sannolik historia av Alvtegen, Karin
17. Dyngkåt och hur helig som helst av Skäringer, Mia
18. Mamma, pappa, barn av Gerhardsen, Carin X
19. Igelkottens elegans av Barbery, Muriel
20. Samlade dikter 1954-1996 av Tranströmer, Tomas

 

Både Igelkottens elegans och Dyngkåt och hur helt som helst har jag försökt läsa, men det går inte. Igelkotten är för konstig och Dyngkåt är inte intressant nog…

Jullov!

Nu har vi haft avslutning på skolan och skickat hem barnen på välförtjänt jullov – något även vi i personalen förtjänar . Jag har faktiskt jullov även jag vilket känns otroligt skönt. Nu är det dags att ta tag i städning, pynt, pyssel, julklappsinslagning (och lite handling) och matlagning. Bra att ha två hela dagar att fixa allt på och på fredag kommer mina föräldrar så då blir vi fler som kan hjälpas åt .

Hoppas att du också har lite ledigt och får en chans att ladda batterierna inför det nya året!

 

Jag önskar er alla en fridfull jul tillsammans med nära och kära.

Kram!

Kattgos och städning

Idag på förmiddagen har jag gjort mitt introduktionspass som volontär på Kattstallet. Båda min pälsklingar har jag köpt på därifrån och jag tycker att de gör ett superbra arbete med att ta hand om – och omplacera – katter som ingen velat ha. Mina två var inlämnade för avlivning (kattungar som inte var önskade), men blev istället omhändertagna på Kattstallet. Som tur var .

Som volontär ser man till att hålla de olika avdelningarna rena, de ska städas grundligt varje dag för att minska smittorisken. När städningen är klar – eller under tiden man städar – får man gosa med katterna . En del är väldigt skygga och fäller öronen platt bara man tittar på dom, medan andra är superkeliga och nyfikna på vad man gör.

Nu är tanken att jag ska jobba där minst en halv dag var tredje vecka, men gärna mer om det går. Det behövs folk som vill jobba ideellt eftersom Kattstallet inte får några bidrag alls till sin verksamhet, allt finansieras av sponsorer och stöd från privatpersoner.

Kan innehålla spår av nötter

Det pågår en tyst katastrof. En katastrof som varje dag dödar 21 000 barn under fem års ålder. De flesta barnen dör av näringsbrist, diarré eller andra sjukdomar. De dör av orsaker som med enkla medel skulle kunna förebyggas. Det som saknas är vaccin, medicin, rent vatten och näringsriktig mat. Saker som UNICEF kan leverera. Saker som vi tillsammans kan leverera.

Den här bloggposten är mitt sätt bidra. För i och med att jag publicerar den här bloggposten blir inte bara fler uppmärksammade på den tysta katastrofen utan dessutom innebär det att re:member skänker sex påsar av den nötkräm som UNICEF använder vid behandling av undernärda barn. Tre påsar nötkräm om dagen är allt som krävs för att ett barn som lider av undernäring ska kunna överleva.

 

Har du också en blogg och vill göra något viktigt i jul? Hämta bloggmaterial här! Tillsammans räddar vi barns liv.

 

P.S. Vill du köpa fältprodukterna som räddar barns liv, besök UNICEFs gåvoshop. Du kan välja ett snyggt gåvobevis designat av bland annat Tove Styrke eller Elsa Billgren att ge bort i julklapp.

 

Den här texten är inte min, utan är hämtad från UNICEFs sida – ett enkelt sätt att hjälpa till.

Det goda inom dig

Jösses vad man kan lura sig på en baksidestext. Det goda inom dig var Månadens bok i bokklubben för några månader sedan och beskrivningen av boken lät intressant så den fick flytta hem till mig.
När jag började läsa kände jag inte alls igen mig och jag fick läsa baksidan flera gånger för att påminna mig om vad det var jag läste nu igen…

Boken handlar om Marion, eller Marianne som hon egentligen heter. Hon bor ensam på en strand i Nya Zeeland och man förstår att hon har flytt från någonting, någonstans. Vad är oklart väldigt länge.
Marion har dock kommit till en punkt då det är dags att ta itu med minnena och det som får henne att göra det är relationen till den lilla pojken Ika. Deras vägar korsas av en slump och de skapar en sorts samvaro – på torsdagarna när han dyker upp. Fast en dag kommer han inte och när Marion ger sig ut på en promenad gör hon en hemsk upptäckt.

Boken berör ämnen som barns utsatthet, syskonkärlek och vänskap.

Jag tycker om boken, riktigt mycket. Det är en stillsam historia som berör (barns utsatthet gör alltid det). Jag tycker att Linda Olsson skriver fint om vänskapen mellan Marion och Ika och hur hon förstår de behov han har.
Det var synd att jag fick en så totalt annorlunda bild av vad det skulle vara för bok än vad det var. Baksidestexter är inte alltid att lita på . Jag hade nog haft ännu större behållning av den om jag haft en annan ingång – fast å andra sidan hade jag kanske inte läst den alls då…