Fyrmästarens dotter

När jag läst klart Själakistan, som är Ann Rosmans andra bok om polisen Karin Adler och Marstrand, klickade jag snabbt hem Fyrmästarens dotter från nätbokaffären. Jullovsledig som jag är kunde jag läsa nästan hela dagen igår och i morse blev den utläst .

Eftersom jag gick händelserna i förväg vad gäller Karin Adlers privatliv så blev just de delarna inte så intressanta, men nu förstår jag varför hon lämnade sin sambo Göran. I Själakistan antyds att Sara varit inblandad i fallet med Fyrmästarens dotter, nu vet jag på vilket sätt .

Fyrmästarens dotter tar sin början i ett renoveringsprojekt på ön Hamneskär. De gamla fyrvaktarbostäderna ska rustas upp inför invigningen av ett nytt konferenscenter när de polska arbetarna gör en makaber upptäckt i källaren. En man, uppenbarligen död sedan länge, ligger inmurad där. Arbetsledaren som är stressad över sin deadline för bygget tycker inte att det gör något om mannen blir liggande ett tag till – han har ju redan legat där så länge – men arbetarna ringer anonymt till polisen för de vill att han ska få en ordentlig begravning. Karin Adler får tillsammans med ordpolisen och “petimetern” Folke fallet på sitt bord. Det blir inte lätt att nysta i händelsen eftersom de har så lite att gå på, en lista över försvunna personer och en vigselring är allt.

Samtidigt söker en adopterad man från Tyskland sina rötter och han hittar dom – i form av sina föräldrar – i Marstrand. Upptäckten är tyvärr inte glädjande utan får fruktansvärda konsekvenser.

Det här är en rapp och lättläst bok. Mycket underhållande. Ann Rosman jämförs med Camilla Läckberg (som jag också läst mycket av), men Rosman är snäppet bättre. Och jag tycker definitivt bättre om Karin Adler än om Erica Hedström .